Arg och förvirrad! (grannar, polisen, barn)

[30-åringen]

Eller förvirrad och arg!
Jag vet inte hur jag ska ställa mig till detta, och jag vet inte hur vi ska göra i fortsättningen!
Hobbe fyller 3år i Augusti, men är bara 85cm lång och uppfattas nog av omgivningen som en liten plutt. Dock är han väldigt mogen för sin ålder, är väl en blandad kompott av syskon, uppfostran och gener, vad vet jag.... Ähh nu svamlar jag bara, till saken.
Vi bor i ett område där alla barnen alltid är ute och leker... Och om jag hade haft någon annan pojke än Hobbe, så skulle jag nog inte "släppa ut han". Men Hobbe är en väldigt förståndig kille som aldrig skulle lämna gården, jag vet att han aldrig skulle följa med någon, då han har en integritet som inte liknar någe på denna jord.
När han går hem till kompisar så kommer de alltid och berättar detta innan, för att få ett godkännande. (de flesta barnen är ju äldre än han, och sin jämnåriga kompis har samma regler som vi, man frågar först)

Han säger, mamma jag vill gå ut, han klär på sig, åker Hissen eller tar trappen ner, öppnar porten (som är tung) och går ut på gården och leker. Åker rusch bana, gungar eller letar myror och sniglar, cyklar eller gräver i sanden. Här har vi nu bott i 6 månader, vi känner grannarna väldigt väl, och får ofta höra vilken snäll och fin kille vi har!
Han har aldrig stuckit iväg, och han ropar alltid när han vill komma in.
(jag går naturligtvis ut på ballkongen som vetter mot gården, och tittar till honom)

Igår hade vi skolavslutning, med de stora barnen och efter det fikade vi här hemma med kusiner och barnens mamma och några fler. Avrundade kalaset och Hobbe sa att han ville gå ut, och visst fick han det!
Han var ute i 5minuter själv, sedan ropade stora syster på honom ifrån balkongen, och sa jag kommer ut!
De gungade i ca 15minuter. Och sen kom de in för att byta blöja, (Hobbe bajs)
Sedan var de inne och lekte.

Det ringer på dörren, där står POLISEN!!
Jag har upplevt en del hemska dödsbud på detta sätt och får en chock, men nej det var inte så illa.
"Någon" (såg henne, men hon tillhör inte gården) har ringt POLISEN, "någon" tycker det är olämpligt att Hobbe är ute och leker... Och att hans syster är tvungen att göra fart åt han på gården, så "någon" har ringt till POLISEN och tycker de ska titta till honom så att han har det bra!

De sa inte så mycket mer än vad ärendet gällde. Men efteråt så befann jag mig i chock! Efter några timmar kom ilskan, (nog för att jag anser att man ska bry sig, men att efter 5minuter ringa POLISEN och göra anmärkning på att min son är ute på gården och sedan med sin syster (8år snart).....)

Sedan så blev jag rädd!
"Någon" vet vem han är, vad han heter, bor, etc. och hon tillhör inte gården, vad jag vet..... Vem är denna "någon" och vad "vill hon"...

Nu vågar jag inte släppa ut Hobbe för att jag är rädd för henne.... Åhhh våran idyll är förstörd!! Och nu kommer sommaren, och Hobbe får inte gå ut om inte vi vuxna har tid.............

[Tossy]

Allvarligt talat!?!? Är du säker på att det är denna kvinna som ringt? Har du sett henne förut? Jag tycker att du ska ta och prata med henne om du ser henne igen, tala om vad du tycker, för allvarligt talat, vilken unge far illa av att gunga lite? Alltså, det är klart att hon kanske reagerar på att han är liten, men som du säger, han ser kanske mindre ut än han är men jag tror att ni vet bäst själva om han är stor nog att vara ute själv. Hur visste hon att han hörde till er?

Och att storasyster är ute och puttar fart är väl alldeles lysande, det är ju det man har storasyskon till

[Fru S.]

Herregud!
Du måste nog prata med denna människa och förklara hur det ligger till.

Det är nog det enda raka, jag skulle själv inte göra det ensam utan ta med mig någon, mannen förslagsvis.

Vad jag inte fattar är varför det skulle vara hemskt att storasyster fär putta på fart? Det är väl jättebra om syrran VILL göra det?
Åååååå, idioter!

[30-åringen]

Ja, jag slits emellan att vara arg och rädd....

Arg på att någon ödslar samhällets POLISER på någe som inte angår någon...
Hade han varit på parkeringen, gråtit, varit förvirrad eller sett ut att må dåligt, ja då skulle jag skicka blommor.
Men en kille som leker på lekplatsen, i 5minuter själv, och senare en kvart med sin syster...
Jag blir rädd att det finns vuxna som anser att det är olämpligt, denne måtte vara sjuk, och finns det sjuka människor här utanför vill jag inte ha min son där...

Men jag vill inte förbjuda honom att gå ut, när han gjort så ett längre tag, och inte för att "någon" har knasiga hjärnspöken....

Ja ser jag henne igen, så ska jag prata med henne.... Hoppas bara att jag kan vara samlad, så arg som jag är nu, så ska jag inte prata med henne

[Loam]

Jag fattar inte ens att poliserna prioriterade detta som ärende... Man måste väl få ha sina barn ute o leka på gården???

[Tossy]

Vad sa poliserna egentligen? Tyckte de att det var ett vettigt ärende att åka på? Eller blev du så förvånad att du inte kom på att förklara dig?

Ja, du får försöka hålla dig lugn när du pratar med henne, annars lär hon bli ännu värre och snart ser vi väl er i Grannfejden på TV Att ha någon annan med som Fru S skrev kan nog vara en bra idé, nån som kan hålla dig lugn.

Klart att lillkillen ska få vara ute, han tycker ju det är roligt, synd att nåt pucko ska få förstöra så för honom.

[30-åringen]

De stod ju där i dörren, och vi stod som två frågetecken jag och min sambo....
Hon sa att "någon" hade ringt, och tyckt att det var olämpligt eftersom han var så liten... Jag blev lite stött och sa att bara för att Hobbe bara är 85cm så är han snart tre...
Men hon sa att det kanske var bra om vi var ute med honom eftersom de (3åringar) har en förmåga att vandra iväg...
(som om jag inte skulle känna mitt barn) Kan ju hända att Valle inte kommer kunna vara ute själv.......

Sedan sa hon att de hört att hans syster hade varit ute med honom, och så tittade de lite frågande på Hanna och sa, det är du som är syrran....

Sedan sa hon har du ramlat och slagit dig (till Hobbe) hans bror fick en hemsk klocka som för ett jävla liv och skjuter iväg en pryl, den hamnade naturligtvis på Hobbes läpp så den sprack, så det var ett sår där....

Men sedan sa de inget mer än, att han verkade ha det bra, och att de nu sett att det fanns föräldrar...

Nu är jag som en nervös pinne... Han har inte fått gå ut själv sedan dess, utan får gå ut med sina syskon eller mig eller sambon.
När han går ut, så måste han ha strupmor och skor (han som hatar detta då barfota är hans grej)
Jag ser mig om både en och tre gånger så ingen tittar på oss, och tycker att det är så hemskt att vistas ute.....

Hoppas detta går över, men kul är det inte längre.

[virmana]

Ååå va förbannad jag blir!!!

Tycker absolut du ska prata med henne när du lugnat ner dej lite...
Hon har absolut INGET att göra med om ni släpper ut eran son eller inte OM han inte har sprungit vilse eller ni inte har koll och dylikt. (råkar illa ut och ni inte bryr er typ)
Säger som de andra det är väl bara bra att han har en storasyster som vill leka med honom???
Här ränner det barn hur som helst och flera av dom är inte mer än i Hobbes ålder och dom är oftast ute med sina storasyskon eller så tittar de större barnen på gården till dom.
Emela fick börja gå ut själv förra sommaren (då va hon lika gammal som eran Hobbe).
Våran balkong vetter också mot gården och hon fick ropa om hon ville in då porten va för tung.
Här tar barn och föräldrar hand om varandra så man behöver inte vara så orolig.. däremot säger inte Emela till om hon går in till nån men oftast hojtar föräldrarna till från balkongen så man fattar vinken.

Däremot blev jag ruskigt förbannad på en Emelas bästa kompis mamma (ursäkta snyltandet på tråden, vill bara ryta av mej.)
Emela försvann.. trodde hon hade gått in till sin bästis som vanligt men då fick jag reda på från andra barn på gården att hon följt med bästisen och hennes mamma till affären.. UTAN att att jag visste.. va fasen, hennes mamma hade man hoppats hade vett i skallen! *morrr*

Hoppas inte kärrinj***ln skrämt upp er nu utan att ni fortsätter lita på han så han får vara ute mycket på gården och leka (vet ju att man inte har tid osm flerbarnsförälder att vara ute jämt med dom.)

KRAM!!

[jässica]

Jag skriver inte detta för att jag håller med grannen utan för att lugna dig så att du vågar släppa ut din pojk i forsättningen:

Där vi bor är det många små barn som är ute o ränner på innegården ensamma (har ingen aning om huruvida föräldrarna sitter i fönster/balkong o kikar på dem) o de 3år vi bott här har jag aldrig hört om några olyckor/försvinannde så de verkar också vara "vettiga" barn som hållr sig där de får vara.

Jag har ju bara ett barn som är 1år så jag har ju ingen koll på äldre barn o vad de klarar eller ej så jag har tänkt mer än 10ggr: "men jag FATTAR inte hur folk vågar ha sina små barn ensamma här ute!!" "Vem som helst kan ju komma förbi, pedofiler, mördare mm. Det kan ligga kanyler i gräset" osv osv...(Jag är en 0riktigt paranoid mamma haha)

Nu skulle ju jag aldrig polisanmäla något sånt här eftersom jag vet att deras föräldrar bör veta bäst, precis osm du själv säger. Men jaaa kanske om jag veeerkligen trodde att nåt var fel...

Vile bara lugna dig med att den här kvinnan antagligen och förhoppningsvis bara är en orolig människa (som jag) som helt enkelt inte vet bättre (som jag) om hur barn utvecklas osv.. kanske? Men som tidigare skrivet skulle jag också prata med henne så hon förstår!

/jessica

[smrris]

Självklart känner du ditt barn bäst, och det är lätt att ta det som kritik och bli arg när något sådant händer. Men den otäcka sanningen är ju att det finns barn som far illa, och som utomstående är det mycket svårare att bedöma om det är så. Kanske ville grannen bara förvissa sig om att ni hade koll på läget, eller att polisen gjorde det. På sätt och vis skönt att höra att det finns folk som bryr sig, även om den personen i det här fallet gjorde det i onödan. Vore så klart bättre om hon pratat med dig, men bättre polisen än att hon anmälde till soc.

Att ta reda på vad ett barn heter och bor är nog inte så svårt heller, det är nog bara att fråga barnet. Integritet har han säkert, men vill en pedofil åt ett barn, är det väl bara att lyfta med sig barnet. Men hur ofta händer det. Som förälder är man ju konstant riskbedömare, och om du anser att du har tillräcklig koll från balkongen har du säkert det.