Amningsbekymmer...Låååångt!

[Linda*]

Hej hej på er!

Det var ett tag sedan jag tog mig tid att skriva här inne, livet är ju gaaaanska hektiskt med en trotsig 2,5 åring och en liten snart 4 månader gammal kille, men jag är här inne då och då och smygläser

Nu till mitt lilla bekymmer, och hjälp och svar mottages gärna! Har för mig att Che är en fena på detta, men alla tips är MYCKET välkomna!

Min stora flicka och jag hade en knagglig start...Hon kallades gomsugare och vi hade amningsnapp i två månader, sedan ratade hon bröstet och jag pumpade ut till den dagen hon var sex månader när jag slutade tvärt. Inte för att jag inte ville längre men det kändes ganska meningslöst när det kom ut ca 20 ml från båda brösten i slutet. Hon var mjölkproteinallergisk och fick Nutramigen och den bröstmjölken jag hade.

Det var länge ledsamt för mig att "inte kunna ge mitt barn mat på det naturliga sättet". Bvc menade (när jag själv tog upp att sluta "amma") att amning till stor del hänger på barnet och att det inte var min livsuppgift att amma till vilket pris som helst och att jag skulle vara nöjd med de 6 månader hon delvis fått min mjölk.
Efter eftertanke kände jag mig nöjd och glad över att jag "investerat" så gott jag kunde i hennes matvanor/immunförsvar.

I august föddes mitt andra barn, en underbar kille som satt som en smäck på bröstet 5 minuter efter förlossningen. Lyckan var total. Så total att han låg där konstant i 4 dagar. Mina bröst blödde och jag satt i taket varenda gång han skulle ta fatt, och jag fick komma till amningsmott för att kolla sugteknik. Allt såg bra ut men ev lite snett på ena bröstet så jag fick rådet att lägga honom som i tvillingamning, No problem, sagt och gjort, nu skulle allt bli bra.
Eller inte....Min bröstvårta fick ett hack i sidan från hans övre tandrad (utan tänder förstås) och det blev lite varigt. Jag fick mjölkstockning och åkte till min läkare som förbjöd amning på det bröstet i 7 - 10 dagar. Hello again my little friend - Bröstpumpen. Min lille kille blev inte mätt och jag trillade tillbaka till ersättning och bröstmjölk. Han stökade vid det andra bröstet (som för övrigt fortfarande var supersårigt och ömt) så jag pumpade det ett par dagar för att det skulle läka och avlastas.
Efter en vecka var såren läkta och med en ond cirkel av ersättning och amning minskade ju såklart mjölken.
Pumpen ställdes till sidan och bvc peppade mig att börja helamma. Det skulle bli ett par kämpiga dagar menade de och oj oj oj vad rätt de hade. Efter 2 dygn med en hysteriskt skrikande unge som åt var 30e minut gav jag upp och gav en hel flaska ersättning.
När han var 5 veckor blev vi inlagda på barnavdelningen eftersom jag tyckte att han var annorlunda och lite mörk runt munnen. Alla möjliga prover togs, man hittade litet blåsljud och, precis som storasyster, mjölkproteinallergi.
Nan byttes till Nutramigen och flaskälskaren byttes ut till flaskvägraren!!
Hur är det möjligt? Ja visst det smakar ju vidrigt. Men men, jag provade att pumpa ut ett helt mål med bara bröstmjölk men ICKE! Glöm det! Han ville bara amma.

Första veckan gick han upp 20 gram. Inga problem sa bvc. Hon peppade mig verkligen och sa att nu hade jag min chans! Nu 11 veckor senare väger han över 7 kg! Jag helammar.

Problemet nu då. Jo han har börjat stöka gaaalet mycket när jag ammar honom!!!
Min mjölk rinner ut EXTREMT fort och det har den alltid gjort. Jag fyller lätt en sån där bröstkopp på tre, fyra minuter när han äter från det andra bröstet.
Hela amningsstunden tar ungefär 10 minuter. Det låter som om han sväljer undan för sitt liv och jag tror att han av ren självbevarelsedrift paniksväljer. Bvc och amningsmottagning sa "han blir större och då blir det bättre", "då kan han hantera det på ett bättre sätt". Men det blir ju bara värre och värre. Detta resulterar i att han inte vill ligga kvar och "snutta" utan bröstet nog tyvärr "bara" är mat för honom. Åtminstone i vaket tillstånd. Det är svårt att trösta med bröstet, går eventuellt med det ena som är hans favvotutte och enda gången han ligger länge är de 1-2 gångerna jag ammar honom per natt. Jag kan också stoppa in nappen när han ätit klart för att sen smyga in bröstet igen när han halvsover.
Jag förstår ju nu att det är pga mig som mina barn är amningsstruliga, vad är annars oddsen att man får två som tycker det är jobbigt att ammas?
Kan man på något sätt få mjölk att rinna långsammare?
Flödet är helt perfelt innan utdrivningen kommer igång!
Det går ju an här hemma att det strular lite men det är ju jobbigt när man är någon annanstans och det blir stökigt. Har också fått kommentarer som "vad skönt för dig att han snart är 4 månader, då kan du ju byta ut mål och ge gröt och mat istället". Men jag vill ju amma!!! Minst 6 månader, gärna 1 - 1,5 år! Men det ska ju vara behagligt för oss båda.

Vill också bara inflika att jag tycker att det är precis lika ok att ge ersättning och jag tror och vet att flaskmatning ger närhet, mysiga stunder och starka band för både mamma och barn!

Hjälp!