Amningen maler i huvudet..., Hjälp!

[Sand]

Amningen maler i mitt huvud hela tiden! Vad är normalt egentligen?
Min lilla tjej var ganska stor när hon kom till världen efter 41 veckor. Nästan 4 kg, 53 cm lång, men inte särksillt "tjock". Lite konstigt att hon vägde så mycket tyckte jag, eftersom magen varit ganska liten...
På återkontrollen efter 5 dagar hade hon gått ner i vikt "lite för mycket". Man "får" ju tappa 10%, men hon hade alltså tappat lite mer än så. Vi åkte hem och skulle försöka amma på... Viktkontroll igen efter 2 dygn. Den lilla har lagt på sig 10g, vilket barnmorskan tyckte var lite väl lite. För att hjälpa henne på traven bestämdes det att vi skulle börja ge mjölkersättning efter varje amningstillfälle, varpå jag pumpade brösten för att stimulera till mer mjölkproduktion. Många tårar från en mamma som känner sig otillräcklig... Vi kämpade på.
Viktkontroll efter ytterligare 2 dygn, och den lilla har ökat bra i vikt! =) (Inte så konstigt så som vi hällt i henne...) Långt stöttande samtal med barnmorskan. Jag tycker att hela situationen är skitjobbig. Övertolkar alla signaler hela tiden, och försöker se mönster i dotterns beteende.
Viktkontroll igår igen, då vi träffade (ännu en) ny barnmorska. Hennes reaktion var: "Var det någon av er som SÅG siffrorna på vågen när de tog födelsevikten!?" Vi minns inte riktigt... Hennes spontana tanke efter att ha sett vår dotter var att hon som tog födelsevikten kanske läst av vågen fel, eller att vågen varit felkalibrerad, eftersom lillan ser så himla fin ut, och hon kan inte komma på nån anledningen till att hon skulle ha droppat så mycket i vikt... Så det kan man ju spekulera i, men aldrig få nåt svar... Efter gårdagens kontroll tyckte barnmorskan att vi skulle försöka trappa ner på ersättningen, och bara ge 30ml efter amningen.
Här ska också tilläggas att alla barnmorskor som sett mig amma, har sagt att "Det dör ser ju jättebra ut!".
Nu går jag bara runt och är konstant orolig. När hon sover i flera timmar tänker jag "Ska hon inte vakna och visa att hon är hungrig snart!?", och om hon visar att hon vill ha mer mat efter bara en kort stund tänker jag "Kunde hon inte äta sig tillräckligt mätt nyss!?"...
Så hjälp mig! Vad är en "normalt" amningsmönster???... Äter alla barn sig proppmätta och behöver inte äta igen på några timmar, eller är det normalt att somna till vid bröstet allt som oftast, för att sedan vilja ha mer efter kanske redan 20 minuter!? (Dottern är nu 10 dagar gammal.)
Jag försöker att inte vara en orolig mamma, och lita på att hon kan visa vad hon vill/behöver, men det är så svårt... Behöver era erfarenheter!
Tack

[ejin]

i början är det ju vanligt att dom vill amma mest hela tiden... och gärna sova vid bröstet... verkar hon nöjd i allmänhet och inte skriker en massa så kan du nog lite på att hon är mätt... amma först och erbjud bara tillägg efter om hon verkligen vill ha så ska du nog se att du snart kan ta bort och bara amma... när hon ligger så ofta vid bröstet stimmulerar hon ju mjölken oxå så då ökar den ju ännu mer och då behövs snart inte tillägget...
I början finns de ju inte alltid ett mönster... dom vill amma i tid och otid helt enkelt.. inte alltid för mat heller... hon kanske bara vill mys snutta...

[Loam]

Min lille kille var trött och jag fattade inte hur han skulle ta bröstet när vi låg på egenvården efter förlossningen. Vi gav honom därför ersättning efter att jag fått en utskällning för att jag inte sagt till att han inte åt tillräckligt (hur jag nu skulle veta det??) Efter tre dagar med bara ersättning började jag fullamma igen. Kände mig som du nog gör nu. Väckte honom var tredje timme för att han skulle äta. Var helt kallsvettig när han inte vaknade för att äta. Man är ju lite överkänslig efter förlossningen också, men jag tycker att du ska ta upp din oro med dem på Bvc. Du kan lita på att ditt barn vet vad hon vill och behöver precis som du säger. Det finns inget som är mer eller mindre normalt med ammningen första tiden. Amma när hon vill. Det stabiliserar sig efter ett par månader. Ge inte upp! Man ÄR orolig. DET är normalt = ) Lycka till och stor kram till dig!

[Donnys_matte]

Oj vad jag känner igen mig. Som vi kämpade i början för att komma igång med amningen och som jag oroade mig; får han tillräckligt? Ska jag verkligen fortsätta amma? Orkar jag med pumpandet, ammandet och fixandet av ersättning?
I början fick han ersättning efter varje amning och det var verkligen en pina. Ett amningstillfälle kunde ta 1½ timme för han åt lite, sov lite, åt lite till osv. Och ibland sov han långa pass.
Tror det tog 4-5 veckor innan det kändes bra och jag kunde lita på att han faktiskt blir mätt och går upp i vikt. Efter ett tag ville han inte längre ha ersättning utan det räckte med bröstmjölken.
För vår del är amningen fortfarande en källa för stress eftersom mjölktillgången verkar variera från dag till dag. Och vissa dagar vill han äta varannan timme (som tur är bllir det oftast färre amningar på natten) Men faktum är att så länge de går upp i vikt får de tillräckligt med mat. Och de små säger till när de är hungriga!

[Sand]

Hon verkar vara en väldigt nöjd bebis och skriker inte alls ofta... Och hon suger och sväljer så duktigt, men jag blir ändå så osäker. Jag vet ju ingenting om barn och hur de "brukar" bete sig.
Har också hört att flickor med hög födelsevikt lägger på sig långsamt sen... Nån som hört detsamma?

[Fluffis]

Här är en till som känner igen sig, för oss hände precis samma sak. Tim tappade mer än 10 % i vikt och det tog lååång tid innan han var uppe på sin födelsevikt igen eftersom att mina barnmorskor envisades med att amma på och att jag inte skulle ge ersättning tillslut sa en barnläkare att det var klart att han måste få ersättning för att han var så späd och hade ingen ork.

I vilket fall ledde detta till jätte mycket oro för min del om han fick i sig tillräckligt med osv. Men som de sagt ovan bebisarna säger till då de vill amma och går de upp i vikt får de i sig tillräckligt. Jag har även hört att man inte ska väcka barn som sover om de går upp som de ska i vikt. Lycka till hoppas oron släpper snart!

[Sand]

Ska vi vänta på att hon inte "tar emot" ersättningen längre, eller kan man sluta med den ändå efter uttrappning? Jag börjar tro mer och mer på att jag visst har mjölk så att det räcker (även om jag inte läcker hela tiden och det inte sprutar åt alla håll...).

[Loam]

Du har mjölk så det räcker! Om du inte har det nu så rättar sig produktionen efter efterfrågan. Jag hade lagt ner ersättningen, fast pratat med BVC först...Bara att ringa o fråga!

[Sand]

Oj vad jag känner igen mig. Som vi kämpade i början för att komma igång med amningen och som jag oroade mig; får han tillräckligt? Ska jag verkligen fortsätta amma? Orkar jag med pumpandet, ammandet och fixandet av ersättning?
I början fick han ersättning efter varje amning och det var verkligen en pina. Ett amningstillfälle kunde ta 1½ timme för han åt lite, sov lite, åt lite till osv. Och ibland sov han långa pass.
Tror det tog 4-5 veckor innan det kändes bra och jag kunde lita på att han faktiskt blir mätt och går upp i vikt. Efter ett tag ville han inte längre ha ersättning utan det räckte med bröstmjölken.
För vår del är amningen fortfarande en källa för stress eftersom mjölktillgången verkar variera från dag till dag. Och vissa dagar vill han äta varannan timme (som tur är bllir det oftast färre amningar på natten) Men faktum är att så länge de går upp i vikt får de tillräckligt med mat. Och de små säger till när de är hungriga!

Hur gick ni till väga när ni trappade ut ersättningen, och hur länge höll ni på att ge ersättning?

[matildab]

om det är någon tröst så känner jag likadant!verkar vara normalt dock!!

min lilla tjej tappade sina 10% innan vi åkte hem från bb efter 2 dagar och var vid första viktkotrollen över sin födelsevikt 6 dagar senare, vilket tydligen är jättebra!!ändå oroar jag mig!!
ex
om hon sover länge- och måste väckas ,varför vaknar hon inte och är hunrig??
på kvällen vill hon bara äta då oroar jag mig för att hon inte är nöjd?
hon äter max 5 min och bara på ena tutten är det nog?? etc etc
min partner säger åt mig att ta det lugnt och att jag hittar nått att oroa mig för så fort jag kan!

ringde ammningshjälpem till slut och de sa att jag skulle sluta oroa mig så länge hon går upp i vikt!men det är väl naturligt att oroa sig antar jag.....hoppas vi kan slappna av och skratt åt detta snart!!!
jag har redan börjat släppa det hela vilket är skönt!