Åhhh, vill bara GAHHH!!!!

[Ki27]

Hej på er!

Jag vet inte hur jag ska skriva för att det inte ska bli rörigt o långt... så det blir nog det iaf...

Vi har ju en son, som är funktionshandikappad.. han blir två i höst. Alltså kan han ff inte gå själv eller något sånt. Men han älskar att va ute o se o göra allt som erbjuds!

Jag känner att jag alltid får ta hand om honom på min lediga tid, har inte haft mycket ensamtid, han kräver ju ganska mycket merjobb med att bära o hjälpa med allt tillskillnad från ett barn i samma ålder.

Min sambo är inte intresserad av något annat än att åka o fiska så fort han är ledig...
han påstår att han inte kan hitta på någonting som han kan göra tillsammans med sin son... eftersom han inte kan röra sig som andra barn gör. Han kan inte ta med honom o fiska.... nä, kanske inte på det sättet han brukar fiska, men han kan ju fasktiskt ta med honom ut iaf...!
Nä.. han måste ju ha en massa grejjor med sig såsom blöjor och så ska barnet ha mat oxå..

Sa tillhonom nu när han åkte till jobbet att jag ska lägga mej på gräsmattan o bara vara innan jag hämtar min son som är på dagis, för sen kommer jag inte ha någon "ledig" tid, för jag jobbar sen flera veckor.

Jaha? Undrar han, vaddå?? Jo, det vore trevligt om han kunde ta o göra något med vår son bara de två utan att jag måste be om det... och gör jag det så blir det suckar...

Sen är han grinig över att jag har vänner att gå ut o promenera o fika etc med när jag har Leon med.. Men dessa vänner har jag ju faktiskt träffat pga att vi fått barn.. Annars skulle jag inte haft någon!
Han säger att han inte kan gå ut så där, att han inte känner någon som han kan göra det med, utan när han är själv med sonen så är de enda han kan göra att gå hem till farmor o fika... typ


Jag vet inte hur jag på ett effektivt sätt ska få in i huvudet på honom att han är PAPPA och kommer vara det hela sitt liv, och kan inte sätta sina egna intressen i första rummet...


Är bara så arg... och ledsen över att vi faktiskt fått ett hadikppat barn, vilket inte är mitt fel... Men det känns om om han lägger över allt på mej, trots att vi kom överens om att skaffa barn tilsammans... och tar åt mej otroligt när han säger sånna saker som att han inte kan göra si o så, bara för att sonen inte kan gå.
Men han förstår nog inte att det sårar...

Har ni nått tips på vad han skulle kunna hitta på med vår son???? Han är verkligen helt handlingsförlamad min sambo!


Vill tillägga att vår son är otroligt glad o lätt att ha o göra med. Och om vi skulle haft ett normalbegåvat barn så hade min sambo fått chocken av vad en sådan skrutt kan hitta på



Tack förresten om ni läst... ville mest skriva av mej, jag börjar tappa tålamodet...

[HärligaTöser]

vilken omogen karl, men han kanske dra sig tillbaka lite för att han ser hur du löser det hela så fint. han kanske tycker att han inte kan eller i alla fall lika bra som du.

några aktiviteter man kan göra. vet inte hur ni bor men. badpool, så kan man bada eller gå till lekplats och bygga sandslott, gunga. vet inte hur mycket han kan göra utav det.

har du pratat med honom hur du känner dej? och hur han tar det hela om pojken.

många kramar

[Strumpan]

Jag kanske är helt fel ute men varför kan han inte ta med lillkillen ut och fiska?
Ok att han inte kan gå, men man kan väl bära honom eller? Och rullstolen kan man väl ta med?

Jag måste fortfarande ta med vagnen till Isabelle om vi ska iväg en längre stund. Hon kan inte gå lika långt som oss. Sen behöver ju hon också mat och blöjor osv men vi tar med henne ändå, man får väl anstränga sig lite.

Jag förstår såklart att L behöver mycket mer uppassning än vad Isabelle gör men är det verkligen så väldigt mycket bökigare? Om det är något jag missat eller om jag är ute och cyklar nu så säg till!

Du får jättegärna berätta hur ni har det om dagarna för jag tycker att det är jätteintressant att läsa och jag tycker att du verkar så himla duktig och stark!

Det kanske är svårt för din man att ta dom första stegen att ta sig ut, men det måste han ju göra för att kunna träffa folk som han kan lära känna och kunna fika med. Kan han inte tex gå till öppna förskolan eller anmäla sig och L till någon rolig aktivitet som barnrytmik eller något (L kan väl njuta av musiken fast han inte kan dansa)? Det kanske finns någon aktivitet som är handikappsanpassat också?

Jag förstår att du är frustrerad och jag tycker verkligen att du kan ställa krav på din man, det vinner både han och L på .

[Maiyah]

Hej,


Fattar inte heller det där med fiskandet, verkar ju mycket lättare att fiska med en tvååring som inte kan gå en en som kan springa runt och ramla i vattnet?!

Sen har jag en kompis vars man också gillar att fiska, han brukar vara ute med deras son, som visserligen inte är handikappad, men är snart tre år. De sätter då fast en sån där plastfisk, som man brukar använda som drag, på hans spö och sen kan han sitta hur länge som helst och tro att han får fisk hela tiden...typ det bästa han vet!

Han är van vid att fiskar ser ut som på tecknad film så hans anser att den där låtsasfisken är hur riktig och fin som helst

Så fiska är ju en strålande idé att ta med sin tvååring på oavsett gående eller inte!

[Fru S.]

Jag tycker såhär: Hårt mot hårt! Du var väl lika förvirrad, rädd, förvånad och allt vad man nu känner när man får ett handikappat barn????
Du har väl också fått lov att omprioritera ditt liv och göra andra val och fatta andra beslut sedan L kom??

Varför kan då inte din man göra det?
Vad är det som gör hans förhållande till L så speciellt?
Är inte han lika mycket förälder?

Hårt mot hårt!

Är på krigsstigen just idag.... Men det jag vill säga är att ni är två om L, ni ska ta lika stort ansvar och det låter som o du drar ett mycket tyngre lass, vilket kommer att sluta med att L inte kommer ty sig till sin pappa lika mycket och det förlorar alla på.

Jag för en kamp här hemma också. Jag läser om uppfostran, potträning, genus och allt sånt. Min man han läser inget alls. Jag försöker få honom till att ta samma ansvar och fatta beslut om Gustavs uppfostran också. Det är skitsvårt! Jag är dessutom "The diciplinarian" här hemma.

Varför är det så?

Oj, nu blev det många frågor till dig, vännen....

Jag tycker du ska ställa lite mer krav på din man, be honom ha en heldag med L nån gång där dom kan umgås. Om inte det funkar så kan han väl ta L på en prommis ett par gånger i veckan? Pappa-barntid är också viktig...

Usch, vad svårt det ska vara.

Stor kram till dig!

[matildab]

kan det vara så att din man inte riktigt accepterat det faktum att ni fått ett annorlunda barn???din man kanske hade höga förväntnigar på att få lära er son att fiska och nu lever inte verkligheten upp till hans förväntan....men det kommer nog

vet inte något om er sons handikapp eller vilket stöd ni får för honom.
har ingen erfarenhet själv men vet att det kan ta tid särskillt för pappan att smälta sånt här.

Ni kanske ska hitta en aktivitet som är bara för dom!!!bada, gunga, gå på nån sångstund eller gympa....
eller om han får nån sjukgymnastik så kan pappa ta honom???

hoppas det löser sig så du får lite avlastning!

[moia]

Jag blir bara arg när jag läser om fäder som inte tar samma ansvar för sina barn som mödrarna. Det är ju faktiskt inte bara en plikt, det är något underbart fint och härligt att ha barn! Och visst att det är jobbigt och slitigt och att man får uppoffra en del, men samtidigt kan barn följa med på det mesta. Jag tycker nog du får övertala mannen att ta med Leon på nästa fisketur. Och om han behöver tips på saker att göra med sin son så skriv en lista åt honom. Det behöver inte vara så komplicerat, en picnic vid en strand, sandslottsbygge, en tur till biblioteket, eller en fika på stan. Och öppna förskolan är ju kanon (även om många väl stänger nu över sommaren). Min sambo var väldigt skeptisk till öppna förskolan innan han själv gick dit, men när han väl fick ändan ur så uppskattade han det väldigt mycket. Att komma ifrån en stund, fika, sjunga lite, låta Vincent leka i en annan miljö än hemma och med barn runt sig.

Jag säger också - hårt mot hårt. Eftersom han inte verkar ta några initiativ själv så är det nog (tyvärr) upp till dig att tvinga honom. Och om han vet att du vill att han tar egna initiativ med er son så måste han lära sig att göra det också. Du får påminna honom tills han fattar. Det känns inte som att det handlar om Leons handikapp egentligen, utan om att mannen din bara inte inser eller förstår vad det är att ha barn. Han behöver helt enkelt hjälp på traven och en rejäl kick i baken.

[Ki27]

Tack för alla svar soom är väldigt bra!

Ja, jag tror oxå att det inte bara hänger på att L är handikappad, utan på att min sambo inte vant sig vid att ha barn.. Jag har nästan precis börjat jobba och då blir det helt plöatsligt så att jag inte är hemma med L jämt...

Javisst kunde han ta L till badet, picknick etc, fast han kanske inte tycker det är skoj.. Men när man har ett barn med sig blir det en helt annan grej, så kände jag iaf, det är fokus på barnet o inte på vad jag ska göra. Roligt helt enkelt. Man ser hur glad L blir och vill göra saker för honom..

nä, spark i arslet är vad han behöver.. jobbigt bara att jag ska behöva ta i så in i bomben!!!!!

[Snigel]

Heja Sasoki! På honom bara!
Jag tror väldigt mycket på att man tillsammans skapar obalanser i förhållandet, bland annat i barnuppfostran/de vanliga rutinerna som ska skötas: Om en latmaskar sej så drar den andre mer, och det ger bara mer av latmask-fasonerna!
Det är inte kul för jämnan att ha barn och det är inte kul varje gång man försöker göra något "eget" och lilleman inte hänger med så som man tänkt sej. Men det är verkligheten.
Och dom roliga stunderna uppväger det slitiga, tio gånger om i slutänden. Fast det blir ju roligt tack vare att man får mer o mer koll på hur man ska få det lilla "monstret" (periodvis) att samarbeta och man därför mer o mer slipper bråk o skrik om alla detaljer...

[Ki27]

Tack snigel!

Som en vän sa till mej när jag diskuterade detta med henne.. Hon har varit en sam mamma med sin son som idag är 7 år, o ala undrade hur hon klarade av det.. Toppen tyckte hon, hon slapp ha en karl som hon störde sig på, hon klarade det galant

Nu vill jag absolut inte va en av dem som inte klarar av småbarnslivet o allt vad det kan innebära så att man går skilda vägar, såpass stark känner jag mej, att jag fixar det. Men vad man kan störa sig på kommentarer som att han aldrig har någon fritid... *stampar i golvet som en kärring*

[sprallos]

Många gånger så har vi grundat rätt bra för att det ska bli såhär, vi tar på oss allt ansvar redan från start och då vänjer dom sig.

Jag har lite samma problem här, fast lightvarianten. Min sambo har inte heller så lätt att hitta på saker på eget initiativ när jag är hemma. Är jag däremot borta är han underbar och kommer på massor med saker. Men han har nån "off" knapp när jag är hemma...tyvärr.
För oss blir det bättre ju äldre Victor blir. Min sambo har ingen erfarenhet av barn sen innan så allt han kan har har lärt sig sen vi fick Victor. Han tycker att bebistiden har varit svår eftersom han inte vet hur man ska umgås med en bebis, där kan jag förstå honom. Ju äldre dom blir desto lättare blir det ju.

Tycker också att din sambo ska försöka se fler möjligheter än problem. Det bara måste vara lättare att åka och fiska med ett barn som inte far runt som i en centrifug hela tiden.
Jag tycker också att du ska sätta hårt mot hårt....säga att du måste få mer avlastning, ni är två om föräldraskapet även om du tagit på dig mer hela tiden. Men som sagt, har det alltid varit på ett sätt kanske han tror att DU vill ha det så och backar....vem vet.

[Tossy]

Ja, du vet ju redan att min karl är fisketokig han också Gustav kom ju i april strax efter öringpremiären och det tyckte ju han var lysande, då skulle han ju kunna åka och fiska massor... Ööööhhh, skulle inte tro det! Men han fattade iallafall att han inte kunde dra iväg hur som helst. Skillnaden mot din sambo är att han lite väntar på att Ida ska bli stor nog att kunna följa med och fiska, som det är nu skulle hon väl trilla i vattnet eller nåt och det är inte så bra kanske. Som jag har förstått det så flugfiskar din karl mest och då är det svårt att ha med barn, men han måste väl inte göra det jämt. Kan han inte ta med Leon ut och bara meta lite? Även om det säkert inte anses vara fiske enligt honom

Jag tror många karlar har svårt att ta sig iväg till ÖF och sånt, de känner sig inte bekväma där och oftast är där bara mammor och barn. Min skulle aldrig gå dit, knappt ens om jag vore med. Men som nån skrev innan, om jag åker iväg, då hittar han på saker med Ida. Han kan även gå till lekparken ibland, men oftast måste jag be honom eller så går jag med. Och skulle han gå ut så är det kanske en halvtimme, sen är han hemma igen, och den lilla egentid jag ville få hann knappt börja innan han var tillbaka. Men jag tror inte de fattar hur det är att vara hemma med barn hela tiden, att aldrig kunna släppa allt för en stund och bara vara.

Jag vet att jag frågade i helgen om du nånsin fick vara själv, bara du, att din karl tog L och hittade på nåt en dag eller så. Och det hände inte som du sa. Det är sånt som faktiskt behövs ibland. Nu skulle ju du jobba mycket i sommar och din karl ha semester och vara hemma med L va? Förhoppningsvis så kanske han då börjar förstå lite hur det är att vara hemma med barn, även om han tar hjälp av mamma för det hoppas jag inte han gör hela tiden. Han borde se det som ett utmärkt tillfälle att hitta på saker med honom och hitta sätt att umgås med honom, för som du skriver, Leon är ju ett väldigt nöjt barn som är lätt att ha med sig. Vem här är inte avundsjuk på ett barn som du kan gå och shoppa med en hel dag utan problem, haha Själv är jag helt svett efter ett par timmars shoppande med Ida!

Nä, ryt ifrån, tvinga ut honom på promenader vettja, så du kan ta ett fotbad bara eller nåt litet. Han kan ju åtmisntone börja där, det är inte särsiklt krångligt och man behöver inte ha sällskap!

[Ki27]

Tack för ert stöd!!!!

Nä, varken jag eller min sambo har någon som helst erfarenhet av barn i någon ålder sen tidigare. Och jag kan ju erkänna att jag undrade hur jag skulle klara av det, men det är lätt som en plätt när man väl måste, och såsmåningom så funkar det ju
Ja, jag önskar oxå att han ser fler möjligheter än problem.. man han är sån har jag märkt, speciellt nu när vi söker hus.. aldrig något som passar... Jag blir tokig.

När jag var nästan 4 dagar i London nyss så gick det fint hemma, visst var han hos sin morsa, men de åkte ut på utflykt o sen var de hos andra släktingar...



nä.. meta är väl inte o fiska.. det är det jag menar, han kan inte göra på annat vis än han brukar liksom.. o då funkar det inte med Leon.

Och på hans semester kommer jag jobba 3 veckor av 4.. nu har jag lyckligtvis för HANS skull fått dagis till Leon första veckan för annars spolierar det hans "årliga" norgefiske som är viktigare än något annat...
Jag vet jag borde inte men, bättre det än en grinig man hemma ) Så har han ändå tre veckor kvar med Leon.

[Tigi]

har du sagt åt han än? ..be han läsa dessa inlägg vettja ... hihi så borde han nog skämmas lite....

tycker alla redan gett dig bra svar....men måste ändå säga att du verkar så himla stark, eller du är ju stark! Men va spelar det för roll, du måste ju ändå få ha din egna tid!, det är ju den tiden som gör att man orkar mer sen, så känner jag iallafall och jag kan oxå känna lite..nu när jag läser allas inlägg !YES! det e inte bara min karl som e trög ibland! . . jag brukar bli arg på han oxå för att han typ "aldrig" hittar på nått me ungarna på eget initiativ! Oftast e det för att jag säger åt han...vilket inte e kul för man vill ju lixom att dom ska känna som vi mammor gör...att man VILL göra grejjer me ungarna ...men män verkar ju va liiiiiiite trögare en vi kvinnor på det området.... När det gäller min man så tror jag inte att han menar något ont med det, vilket jag egentligen inte tror din man heller menar...utan dom e bara lite sådär.... INTE KVINNOR! .. . hahaha...nää då men jag vet faktiskt inte....

bla bla...(sorry)
peace out !

[Ki27]

haha, ja.. ibland undrar jag om det inte vore bättre att bo ihop med en kvinna, så kan gubbarna bo nån annanstans, haha...

Det är väl bara att acceptera att män är män, o de som inte är sånna är som min syrras man som är heeelt fantastisk med sin familj! Han tar bla barnen o åker o tältar på High Caparal en vecka minst en gång per år, det tycker de är skitskoj, mest han kanske då, haha....
men sånna män de är väl gjorda på nått annat sätt då...