Är jag egoistisk ?

[Leahsmamma]

Min sambo har ett barn sen innan, ett barn som han tog till sig. Han fick veta att han va far till det barnet när hon va över två år, Mamman är en "kärring" som han träffade på en krogrunda. han lärde sig acceptera barnet och fick en bra relation till henne varannan helg sen hon va ungefär 3 år gammal och får bara skit från hennes mamma .

Är jag då egoistisk som tycker att han borde älska vårat barn mer? för att det är ett barnsom har blivit gjort av kärlek, han har varit med från början, förlossning, och kommer vara med genom allt och va med och bestämma mm..

är jag konstig? är det fler som tycker som jag?

Jag förstår att han kan älska henne eftersom att det är hans barn, MEN det kan ju aldrig vara samma sak som med vårat barn?!

[Liina]

jag förstår din känsla och hade kanske kännt likadant, men jag tror det där är något du får släppa lite. Ens barn är ens barn och när det gäller era barn så älskar han både barnen och mamman men gällande sitt första barn så älskar han barnet men inte mamman. Jag tror inte du ska fundera så mycket över det, man älskar alla sina barn på olika sätt, men man har ändå rätt att älska alla sina barn lika mycket liksom
Hoppas du förstår vad jag menar, jag förstår verkligen din känsla

[veronica78]

Oj! Känslig fråga. Om du frågar om MIN åsikt så tycker jag att han "borde" väl älska båda sin barn precis lika mkt. Han lär väl däremot få en bättre relation med ert barn och vara "mera pappa" åt ert barn eftersom ni bor under samma sak. Hans andra barn träffar han ju bara varannan helg. Men jag tycker att det är väldigt synd om mamman till hans andra barn stöter bort honom. Han är som sagt hennes pappa och behöver honom lika mkt som hon behöver ha sin mamma.
Men det är min åsikt.

[Leahsmamma]

Jag kan inte släppa det där.. även fast jag snackat med honom och han berättat att det klart att det här betyder mer, MEN hon fortfarande betyder något så kan jag fortfarande inte sluta tänka på det, och det är as jobbigt. jag ser henne överallt och jag gämför och .. aa, jobbigt är det.

Jag vill bara att det här ska va något speciellt för honom ( och det vet jag att det är ) svammel svammel... jag känner mig så dum, han blir så ledsen men jag kan fortfarande inte sluta.. jag vet inte hur jag ska få ut det ur mitt huvud.
Jag älskar verkligen den här killen och vill inte att det ska få förstöra allt.

[Leahsmamma]

vi har inte träffat det barnet sedan i vintras nu, och har inte speciellt mkt kontakt med henne heller.. det är lite komplicerat eftersom han aldrig fick veta att han va farsa åt henne.. förstår att ni tycker han borde älska båda lika mycket, jag tycker inte att man borde göra så, jag skulle nog inte kunna älska ett barn lika mycket ( självklart älska ) men inte på samma sätt.

[Dannie]

Hur hans barns mamma beter sig är irrelevant.
Han älskar sitt barn oavsett och det tycker jag låter helt sunt.
Kan förstå dina tankar men här är ju beviset på att det inte är så.
Han vet att det andra barnet också är av hans kött och blod och att bakgrund är oviktigt.
Det låter som att du har en bra kille som ser framåt och inte hänger upp sig på det förflutna.

[veronica78]

Jag tycker inte att det är irrelevant hur mamman beter sig. Om hon stöter bort pappan från barnet och strular till det påverkar det även relationen han är i nu. Bättre att försöka mötas halvvägs och komma överens om hur de ska göra för att alla ska få det bra.

[Frixie]

Tyvärr är det sånt som du måste lära dig att acceptera.
Har du råkat falla för en kille med ett barn sedan tidigare så måste du även acceptera hans barn OCH hans föredetta...
Även om barnet "råkade" bli till så är och förblir det hans barn.
Visst är det jobbigt, men du får faktiskt försöka hitta en väg att lära dig leva med det annars kommer ni få problem i er relation.
Barnet är hans barn och om han säger att han älskar det barnet lika mycket som erat gemensamma så måste du acceptera det.
Det innebär ju inte att erat förhållande inte är speciellt!
Bara för att han har hittat kärleken med dig och ni har skaffat ett gemensamt barn så kan du inte begära av honom att han skall radera ut det som har varit och släppa alla känslor för det...
Jag har lärt mig av egen erfarenhet att det finns alltid känslor kvar från det förgångna... En gång var dom känslorna det starkaste så då måste dom få finnas kvar även om en ny relation skapas...
Det är ju det som gör dig till den människa du är....

Så tänk dig för innan du försöker bestämma vad din sambo skall känna för sina barn...

[Dannie]

Hm, nu postades mitt förra svar innan jag hunnit läsa dina andra inlägg...
Klart att det är skillnad om han inte träffar sin dotter lika ofta.
Precis som ngn innan skrev så lever ju han tillsammans med dig och ert barn och då ser han säkert ert barn och förhållande som speciellt.
Det tror jag inte att du behöver bekymra dig om.

[Dannie]

Jag tycker inte att det är irrelevant hur mamman beter sig. Om hon stöter bort pappan från barnet och strular till det påverkar det även relationen han är i nu. Bättre att försöka mötas halvvägs och komma överens om hur de ska göra för att alla ska få det bra.

Jag menade att det är irrelevant för hurvida han älskar sitt barn eller inte. Det är klart att hennes beteende påverkar alla.

[Leahsmamma]

han har aldrig haft någon relation alls med barnets mamma.. och jag försöker inte bestämma hur han ska se det, nu vet jag att han älskar oss mer och har därför valt själv att inte se det andra barnet..
det låter egoistiskt, och det är de säkert också..

skulle de va jag som fick ett barn vid 2 så är de klart man känner mer för barnet man varit med om allt för..

[MissGanja]

Jag tycker du låter egoistisk av det du skriver. "DET" är faktiskt din styvdotter! En del av din sambo, lika mycket som ert barn! Även om hon kommit in i hans liv senare betyder det inte att det är försent för dem att få en fin kontakt och att han därför bör älska ert barn mer. (Jag känner en kille som blev pappa när hans dotter var i 4-års åldern och han älskar henne över allt annat!) Hade jag varit din sambo hade jag blivit skitsårad och ledsen, som om du inte accepterat mig, och "mitt" barn.

Jag kan i viss mån förstå din känsla och det känns som en viss avundsjuka och det kanske du bör söka hjälp utifrån om. I annat fall kan det bli värre när hans dotter växer upp och vill ha mer uppmärksamhet av sin far. Jag vill bara att hela världen ska vara lycklig och glad och att alla ska känna sig älskade -även din sambos dotter. Inlägget var alltså inte meningen som skäll eller elakt.

Hoppas det löser sig!

[Leahsmamma]

jag vet att det är så, men jag kan fortfarande inte få ut det ur mitt huvud.. jag älskar honom mer än allt och vill inte leva utan, och det här förstör verkligen vårat förhållande. vet inte vad jag ska göra för att sluta tänka så

[Leahsmamma]

hon är 10 år nu.

[MissGanja]

Jag tycker du borde prata med en erfaren psykolog om detta. Det är oftast något undermedvetet som får oss att känna så och man kan få gräva ganska djupt för att hitta den egentliga anledningen. Speciellt med tanke på att du älskar din sambo mycket och att du inte vill förlora honom. Detta måste ju vara påfrestande även för hans del.