Är det jag som är orättvis o dum?*Långt*

[*Tigermaja*]

För ca 6 månader sen hittade min man och min tjej komis varandra som kompisar. Hon har varit med om en del tydligen ( enligt min man.) Detta är saker hon sagt i förtroende till min man och han har inte berättat vad dom pratar om vilket jag tycker är rätt.
Men på senare tid så har hon bettett sig lite kontigt mot mig....hon dubbelbokar när vi bestämt saker, hon glömmer bort att vi pratat om att åka i väg på saker, hon svarar bland inte på mina sms eller mail.....
Eftersom jag inte är svartsjuk så har jag litat på både henne och min man. Mitt förtroende för min man står kvar, så han alltid varit ärlig....men nu är jag osäker på henne.....Dom säger båda att det inte är några kärleks känslor inblandat och det tror jag på....så varför vill hon inte prata med mig...

Jag vet att hennes syser (min bästa kompis) har varnat mig för att detta skulle hända men jag trode att det vi gått igenom skulle betyda något...Det har varit väldigt struligt mellan hennes man och henne och hon har pratar en del med mig, men nu vet jag inte om det hon sagt är sant då jag iband får känslan av att det inte är hela sannigen.....Här om dagen så råkade jag se ett sms från henne, tydligen har min man sagt en hel del om hur vi har det här hemms och allt verkar vara mitt fel....
Mitt fel att jag är sur och trött...men när man bara umgås med sin son och det känns som om min man lite hittar på saker att göra för att slippa undan så blir man lite trött....jag är inte den bästa på att plocka indan disken, men jag gör mitt bästa...
Det är tydligen det dom har pratat om, och jag vet att han inte kommer att erkänna vad han är dålig på.....Vi har haft långa diskutioner om det här med att plocka undan för min man kan vara aningens pedant och jag tycker ibland inte att det är hela värden om disken står på diskbänken tills imogon....ni kanske förstår vad jag menar....
Vad ska jag göra?

Jag älskar värkligen min man och jag vill inte vara någon som lägger sig i deras snack...men just nu känner jag mig isolerad och ensam....

///Tigermaja

[Strumpan]

Jag tycker absolut inte att du är orättvis!
Man ska följa sin magkänsla tycker jag. Hon verkar ju inte ha helt rent mjöl i påsen om man säger så.
Sen tycker jag att det är taskigt av din man att ta upp era problem med henne. Det har inte hon någonting med att göra!

Ta ett allvarligt och behärskat samtal med din man och säg hur du känner. Anklaga inte honom, utan förklara att det är henne du har problem med. Att det är jobbigt att veta att hon kanske vill något mer. Även om din man inte skulle falla för frestelsen, så är vetskapen om vad hon är ute efter nog.

Fråga honom vad han skulle tycka om det var ombytta roller, och du umgicks med en trånande karl lika nära.

Hoppas att det fixar sig! Kram!

[shoegal]

Tycker Strumpan svarat dig bra! Tycker inte heller att du orättvis eller dum, jag hade nog reagerat på samma sätt!

[Beca]

Starkt jobbat av dig som klarar av att inte lägga dig i!!
Kan helt ärligt säga att det inte finns nån som helst chans att min man skulle få hålla på så med nån tjej!! Aldrig i livet! (jag är svartsjuk, jag vet)

Men som sagt så tycker inte jag att han har rätt att berätta om era problem för henne! Tycker självklart att du ska säga precis som du känner till honom, och även tala om att du inte trivs med deras "kompisrelation"

[*Tigermaja*]

Tack för alla era svar.
Har tänkt en del (för vilken gång i ordnigen?)och har ransakat mig själv. Har satt + mot -....och kommit fram till att jag ska prata med min man när tillfälle ges.
Mitt problem nu är att hur jag än gör så kommer någon av oss tre att bli riktigt olyklig....
Jag älskar min man och jag gillar verkligen min kompis, vi har jätte roligt tillsammans och när jag har pratat med min man så kommer han förr eller senare att prata med henne och då kommer hon att anklaga sig själv och min man kommer att sitta i kläm.....
Och ( hur konstigt det än låter) så vill jag inte att dom ska behöva avsluta sin relation, för jag vet att deras relation betyder mycket för honom, det är något jag insett nu när jag har tänkt en del....
Vi kunde pratar om allt förut ( trodde jag i alla fall) men nu gör vi det inte längre...
Kanske behöver han någon annan att prata med, jag har ju det (hennes syrra)....

Det låter kanske konstigt men när man som jag ständigt blivit sviken av sina "vänner" så när man då börjat att lite på någon så gör det ont när man vet vad somm kommer att hända i slutändan.....
Hoppas ni försod vad jag menar....

///Tigermaja

[Strumpan]

Men nu tycker jag att det låter som om du redan har gett upp litegarnd!
Du låter alldeles för snäll för ditt eget bästa!

Självklart ska han få ha egna kompisar, även om det är tjejer. Det finns ändå gränser som, om dom överstigs, leder till något helt annat och det låter som att din man och din kompis är påväg att korsa den gränsen. Men det är ju enligt mig och vad jag skulle känna.

Jag är inte så svartsjuk av mig (längre), men jag skulle absolut inte uppskatta om min man hade en relation med en annan tjej där han hade hemligheter och pratade med henne om saker som han inte kunde ta upp med mig, samtidigt som han sa allt om oss till denna tjej.

Det är tyvärr skillnad på kill- och tjejkompisar tycker jag. Det sexuella kommer oftast emellan till sist. Det låter helt säkert som en klysha för många, men jag kan bara säga vad jag tycker.

Det är så otroligt viktigt att kunna prata när man är i ett förhållande, så mitt bästa råd är att prata, prata, prata.
Du kan inte ta hänsyn till hennes känslor, du måste ju få säga vad du tycker och känner till din man, eller hur?

Massa kramar!!!

[*Tigermaja*]

Ja kanske har jag gett upp...judt nu är jag såååå trött på att må dåligt.....

När Kevin föddes trodde jag att livet skulle bli underbart! Men redan efter en veckan insåg jag att min man inte varit riktigt berädd på vad barn innebar...Han tog inte så mycket till ansvar och tycket att det var jobbigt, något vi faktist pratade om, löset problemet genom att jag tog Kevin mera och han fick ta det i sin tid! (Något som resulterart till att han vågat ta sitt ansvar nu och är en underbar pappa!!)

När Kevin var 1½ månad gick min pappa bort väldigt hastigt....det var mycket att göra med hans lägenhet och sammtidigt kunde jag ju inte lämmna Kevin själv med sin pappa när han inte orkade med honom ( han kände sig själplös och fick panik när Kevin skrek mycket, vilket han kunde göra )så jag har inte rigtigt bearbeta hans död.....Det mår jag fortfarande dåligt av.....

Sen började min man att bygga i källaren....då var jag både ensam med Kevin dag och kväll.....
Det kändes som om han gjode det för att han inte ville vara med mig.....

Ja och nu ska ny panna in och sen ska det bygggas nytt badrum där nere.......

Sen kommer snart våren så vill han ut o åka MC samt vara på klubben........

Så vart får jag plats????

[sprallos]

Jag tycker att det låter som att du är alldeles för snäll för ditt eget bästa. JAg tillhör tyvärr sorten som aldrig hade kunnat acceptera en sån relation. Jag är alldeles för svartsjuk av mig...+ att hemligheterna dom har inte känn bra. I kombinationen med att han (ursäkta mig) verkar måna om sig själv först så kommer relationen tyvärr bli lidande till slut. Att du var tvungen att sköta båda din pappas bortgång, lägenhet + bebis samtidigt bara pga han blev stressad när Kevin grät är ett tecken på det.

Men nu ska inte jag sitta här och verka veta en massa om något jag egentligen inte har en aning om. Men det jag vill komma fram till är att du kommer må bättre i längden av att säga som det känns. Att tiga och tyst fundera och irritera dig leder ingenstans.
Var tydlig, saklig, lugn och ge dig inte den dagen du beslutar dig för att ta upp det.
Även om han inte skulle hålla med dig osv så kommer det kännas bättre för dig.
Hoppas det löser sig!! KRAM!!

[*Tigermaja*]

Hej!
Igår pratade vi ut....Min man har varit bortrest hela helgen, så när Kevin sommnat frågade jag och vi pratarde i två timmar. Allt känns mycket bättre nu!!!
Jag har inte gjort något fel, han visste inte att jag mått så dåligt av det, och han sa att han ska tänka på det i fortsättnigen! Han ersände att han skämts lite för att jag fått ta så mycket ansvar för Kevin, för som han sa" Vi planerade ju honom tillsammans"! Så nu har han lovat att ta större ansvar! Det han lovar hållar han alltid så jag känner mig trygg i det!!
Han sa oxå saker om våran genensama vän, saker jag inte trodde han skulle tycka ( som att hon inte håller vad hon lovat inte va ovanligt) så hon har alltå svikit honom oxå. Och att dom inte ska pratat om våra problem...han visste ju inte att jag tycke det var så jobbigt men nu vet han det!

TACK så jätte mycket för alla era svar och eran omtanke!! Känns så bra att kunna lägga ut sina problem och få hjälp av helt främmande människor....trodde alldrig att jag skulle tycka att det var okej!!
TAck än en gång!!
Kram Tigermaja

[Redhotwera]

Så bra att ni pratat! Se till att fortsätta med det så ni inte hamnar i gamla spår igen, t.ex. med Kevin.
Lycka till!

[anettejohansson]

Va skönt!! Hoppas verkligen att de blir så nu oxå!=))

[Strumpan]

Vad skönt att höra!

Du ser! Hade du inte tagit upp det här så hade det legat och pyrt tills det exploderat, och han hade inte fattat någonting.
Hoppas att allt blir bättre nu !

Kram!