3-årsmonster. Handfasta råd o ärliga synpunkter?
32 inlägg • Sida 3 av 3 • 1, 2, 3
Re: 3-årsmonster. Handfasta råd o ärliga synpunkter?
Det är alltid lika trösterikt att läsa när andra har liknande problem som man själv! Sprallos: känner igen Casper i det du skrev här i ditt sista inlägg. Han är så otålig och ivrig att han har svårt att hållas i byxorna. Och han har även fått mig att gå mitt i musikleken då det inte gick att få honom att lugna ner sig.
Snigel: du skrev att det bara finns ilska i kroppen utan orsak. Precis det ser jag hos Casper också: han har så mycket frustration över något i kroppen och vet inte hur han ska ge utlopp för det. Nu har han tyvärr börjat bitas (!!) igen och det är verkligen inte kul!
Lolenona: precis som hos er är Casper ganska mycket på Emil, men jag försöker blanda mig så lite som möjligt. Klart att jag ändå inte låter det gå så långt att han kan skada Emil, men mindre konflikter låter jag dem sköta själv då jag tänker att Emil också måste lära sig att försvara sig och att de måste hitta sina egna positioner i sitt förhållande till varandra. Men det är ingen lätt gränsdragning!
Vi kör också time-out, men vi har tyvärr också lite delade åsikter med min man ibland och det gör saker och ting lite besvärliga emellanåt. Han tar i mitt tycke strid lite väl enkelt, men ska föreslå ett system med de tre korgarna, kunde funka för oss så tack för den!
För mig handlar det även mycket om att behärska min egen ilska och inte tappa nerverna för det hjälper faktiskt inte. Men visst, jag har också kort stubin och kan nog skrika till ibland. Att uppfostra barn och leva med dem är en ständig inlärnings- och utvecklinsprocess även för en själv, anser jag. Tycker att ni alla hade vettiga tankar och bra idéer om hur man kan gå till väga. Tack för dem!
Snigel: du skrev att det bara finns ilska i kroppen utan orsak. Precis det ser jag hos Casper också: han har så mycket frustration över något i kroppen och vet inte hur han ska ge utlopp för det. Nu har han tyvärr börjat bitas (!!) igen och det är verkligen inte kul!
Lolenona: precis som hos er är Casper ganska mycket på Emil, men jag försöker blanda mig så lite som möjligt. Klart att jag ändå inte låter det gå så långt att han kan skada Emil, men mindre konflikter låter jag dem sköta själv då jag tänker att Emil också måste lära sig att försvara sig och att de måste hitta sina egna positioner i sitt förhållande till varandra. Men det är ingen lätt gränsdragning!
Vi kör också time-out, men vi har tyvärr också lite delade åsikter med min man ibland och det gör saker och ting lite besvärliga emellanåt. Han tar i mitt tycke strid lite väl enkelt, men ska föreslå ett system med de tre korgarna, kunde funka för oss så tack för den!
För mig handlar det även mycket om att behärska min egen ilska och inte tappa nerverna för det hjälper faktiskt inte. Men visst, jag har också kort stubin och kan nog skrika till ibland. Att uppfostra barn och leva med dem är en ständig inlärnings- och utvecklinsprocess även för en själv, anser jag. Tycker att ni alla hade vettiga tankar och bra idéer om hur man kan gå till väga. Tack för dem!
- mymlemamma
- Alltid online

- Inlägg: 498
- Blev medlem: tis okt 21, 2008 00:33
Re: 3-årsmonster. Handfasta råd o ärliga synpunkter?
Ja det är verkligen intressant att höra andras erfarenheter och ideer om hur man hanterar sånt här!
Det här med ilskan som samlas hos lilleman tror jag att jag har hittat ett sätt att minska på nu: jag aktiverar honom mycket mer än tidigare. Inte revolutionerande, men jag har tidigare trott att han har för mycket som pågår runt honom- när det i själva verket tycks bli för segt för honom att inte vara med andra barn varje dag. Han har ett nytt behov av att leka med andra nu, han blir verkligen stimulerad av det.
Dessutom lurar jag honom till att leka mer lekar med mycket rörelse nu eftersom han utan min inblandning helst är ganska stilla. Stillsamhet är förstås inte fel ,men han tycks bygga upp enegi som inte får utlopp annars.
Det här med ilskan som samlas hos lilleman tror jag att jag har hittat ett sätt att minska på nu: jag aktiverar honom mycket mer än tidigare. Inte revolutionerande, men jag har tidigare trott att han har för mycket som pågår runt honom- när det i själva verket tycks bli för segt för honom att inte vara med andra barn varje dag. Han har ett nytt behov av att leka med andra nu, han blir verkligen stimulerad av det.
Dessutom lurar jag honom till att leka mer lekar med mycket rörelse nu eftersom han utan min inblandning helst är ganska stilla. Stillsamhet är förstås inte fel ,men han tycks bygga upp enegi som inte får utlopp annars.
- Snigel
- Alltid online

- Inlägg: 1750
- Blev medlem: tis okt 14, 2008 20:57
- Ort: Stockholm
32 inlägg • Sida 3 av 3 • 1, 2, 3
Återgå till Syskon & trotsålder






